ssskumbanan

jag har tänkt på en sak.
om att vara rädd liksom, att inte våga.
att man tillexempel ibland kanske inte vågar gå förbi en klunga med "coola" människor, eller vara skitskraj när man gör det. jag menar, dom bryr väl sig inte om dig, det är bara du som tänker så.
eller när man ska göra ngt, o tänker: nämen guuud vad pinsamt ! så blir man nervös, fast egentligen ska ALLA runt dej ska göra exakt samma sak , och inte tänker alls på dej, utan bara på sig själva.

Eller när man bestämt sig för att göra en grej man egentligen inte vågar, fast man har ändå bestämt sig sådär riktigt mycket, att man får en liten adrenalinkick. Men för en sekund tvekar man , ska jag verkligen.. vad kan hända om..
så blir man sådär nervös igen, och helt plötsligt gör man det inte. För att man är rädd. rädd för att skämma ut sig, ingen annan bryr sig, men man själv tycker att det var sådär extremt pinsamt, att man nästan aldrig vågar kolla personerna som såg vad man gjorde i ögonen igen.

Är det nästan inte lite onödigt ? Ska man inte bara leva? våga skämma ut sig, våga göra fel?
Visst, det finns dom som inte alla har några problem med det här, som inte tycker ngt är pinsamt. En sån vill jag vara, för jag är så rädd för att göra fel. Och jag tror, eller jag vet, att det finns såna som tycker exakt likadant som jag , och det är väl inget fel med det ?
Man ska väl vara som man är ?
Ingen annan ska väl klanka ner på en, vem mår bättre av det? Inte den som blir träffad, men inte heller den som utsätter andra personer för det. För att man lär sig frukta personen som gör livet surt för andra, ingen vill egentligen vara kompis med henne, men man är det, för då är man "tuff".
Så rädsla stoppar egentligen rätt mycket av det som vi egentligen vill göra, men man ska våga göra det, och för en sekund inte längre tänka på vad som kommer hända sen.
Bara gör det, och njut av stunden.

Men vad vet jag ? - Det var bara en tanke.